min dröm om hästar

Och så en dag till,en lång en, imorn, från sju till fyra, men bara en sen är det helg och ledighet i hela två dagar. Då ska jag gå på loppis. Förhoppningsvis bada litegranna, äta lite godis och lite mat på ett nytt matställe som heter någonting med munk och ser väldigt väldigt mysigt ut. Det är planerna i alla fall, sen vad som faktiskt händer visar väl sig.

Insåg nyss att det gått flera dagar se jag fotat något så jag tyckte det var dags. Hade lust att fota min nya flygare, en rost-röd en, med cykelkorg och allt. Den fungerar fint, men är lite tungcyklad, vet inte vad det beror på men något litet är det nog, bakdäcket är lite lite skevt, kanske är det det som gör det hela segare. Hur som helst så går det att ordna och den är hur bra som helst, tack familjen Å! Nu kan vi cykla långt, både C och jag, jag på min snygging-tralla och han på sin lite 80-taliga mountainbike.

Idag gjorde jag förövrigt en grej som jag inte gjort på ungefär tre månader, jag prata med finaste Fia, efter en massa missade samtal (jag har missat dom, usch och fy!) men till slut lyckades jag svara. Fint var det och snart kommer hon ju hem också. Då blir det fest, flera stycken.

Här är det senaste loppisfyndet och onekligen så kan jag inte stå emot sånna här små förvarings-saker.





Så fin är den och passar ihop med mitt andra resekitt, det röda som jag visade förut. Nu ska jag koka majskolvar.

Nu spelar vår granne Kalle Baah. Jag hör musiken lika tydligt som om jag själv skulle spela musiken på datorn, väggen till hennes lägenhet är gjort av papper. Nästan bara hennes vägg, dom andra är rätt ljud-täta. I alla fall så är musiken nostalgisk, alltid när jag hör Kalle Baah kommer jag att tänka på i början när C och jag träffades, när jag kom hem till honom, hos hans föräldrar och hans mamma nästan alltid sa att han låg på sitt rum och sov. Och lyssande på Kalle Baah.  Snart fem och ett halvt år sen. Här skulle det ju kunna passa med en fin bild på oss, men det finns inga fina bilder på oss, där vi båda ser normala ut samtidigt. Men denna får duga, C och jag på diplomeringsmiddagen.



Sådärja. Nu låter det konstigt från köket, det låter precis som när Miakoda är törstig och krafsar i vattenskålen...men hon är inte hemma, inte C heller...hm.

Ja ja, nu ska jag läsa!

Idag på jobbet var det en en man som gjorde min dag lite finare, han är alltid väldigt trevlig och hos honom sitter man bara en stund och pratar. Och idag när jag kom dit var det likdant, han visade vart jag skulle sitta och så pratade vi lite om allt möjligt. Sen när jag skulle gå så sa han "Hej då gumman!". Och ni som känner mig vet att jag inte är så förtjust i sånna ord, sånna lite ja, gullipluttiga ord, men han sa det så fint. Som att jag hade varit hans barnbarn och varit där på en fika, på ett varmt omtänksamt sätt liksom. Bara en sån liten liten grej gjorde genast dagen bättre.

Nu ska jag äta en kexchoklad och läsa ut min bok kanske, den är bra den, Håkan Nesser, minns inte titeln, men bra är den.

Sov gott!

Alltså det där med jobbansökningar, dom är hemska och svåra att skriva. Och när jag väl skrivit en så känns den så himla kass så att jag nästan inte vill skicka in den. Jag försöker läsa alla sånnahär mallar som finns lite varstans och dom är ju bra, man läser dom och tänker att den här påhittade människan skulle lätt få jobb, så det är bara att skriva sådär ungefär. Men det går inte. Jag skriver om och lägger till och tar bort men det blir aldrig sådär lättläst och smart som i mallarna. Så, den stora lösningen på mitt problem är ett jobb, ett jobb - inga fler ansökningar (på ett tag iaf...), men ja, då måste nån gilla min lilla text då. Äähh.

Men men, bara man får iväg breven så kanske det är någon som gillar det, brevet alltså och mig med, helst.

Man ser så många olika människors levnadssituationer när man jobbar i hemtjänsten, när man kommer hem till folk, ser deras hem, sovrum, foton och möbler. Vissas situationer är bättre än andras, vissa mår bättre än andra. Ibland vill dom att man ska vara snabb som bara den och spinga därifrån, ibland känns det som att dom skulle kunna göra vad som helst för en lite längre pratstund, kanske till och med en kopp kaffe. Idag hann jag med kaffet, jag hann till och med ta en extra lång promenad, det var fint tycker jag. Personen i fråga blev glad och bjöd på en kopp kaffe och en kaka, vilket var ungeför precis vad jag var sugen på just då på eftermiddagen efter 7 timmar av stress. Ibland är jobbet bra också.









Bilderna är förövrigt från i juni, kvällen då C:s föräldrar hade inflyttningsfest och vi var en sväng ner till vattnet och vissa badade, inte jag. Det var lite kallt och myggigt men väldigt fint.

På kvällen bar det iväg till matstället där A & K skulle äta, dom åt mat och jag åt bröd. Det var gott. Sen blev det en kollektiv springrunda till Otten, fantastiska härliga otten. Men det där springandet var oerhört roligt, jag är väldigt anti kollektivt spring, men denna runda var kul! Kanske för att det var sent, kanske för att det regnade, kanske för att det var hysteiskt, jag vet inte men jag skrattade massor. Väl på Otten var inte musiken såsom vi förväntade oss, vi ville ha reggae med lite dancehall men fick något annat. Och det var mkt folk i små små små kläder.  Idag har det slöats, jag har vilat upp mig inför morgondagens jobb och C är på sitt jobb och Miakoda med. Hon är numera en sån där hund som man ser på TV, en sån som jobbar.

Nej nu borde jag kanske ta tag i någonting, vet inte vad, kanske sy upp den där kjolen, ja något kul ska jag iaf göra, matlagandet inför imorn är gjort i alla fall.  Matlådorna är fixade.

Det finns en fest att gå på, men jag orkar inte, mina fötter värker, benen värker och jag är t.r.ö.t.t. Dagen bestod av spring med en 30 minuters paus när det på schemat står 45 minuters lunch. Men men, det är ett jobb iaf, och jag är hellre där en på lager eller så. Och pengar behövs ju. Om man vill göra massa roliga grejer, eller äta och överleva. Nedan är lite mer av Söderköping, eller Sörping eller Sörpan som dom säger här. Första bilden är en statygrej som heter "Rabbit crossing", den är fin.









Sådärja. Nu ska det hyras film. Som sig bör på en fredag. (Men jag har lite dåligt samvete över att jag inte går på festen, två lediga fina vänner ska dit och dom vill jag ju umgås med...men jag hoppas på imorn.)

Nu är jag tillbaka hemma efter en kortkort visit hemma i Kungsör, Iida fyller nämligen 19 år imorn så hon firades idag. Vi firade med tårta (en mindre vacker sådan p.g.a. lite missförstånd med konditor, men god!) och mammas goda toscakaka och så presenter och familj förstås. Iida firade också med att jobba 10 timmar och fika i pausen, hon kan det där med att fira hon. Skynkel och toa.

Så i lördags var mamma och jag en sväng till IKEA, där shoppade mamma loss på en hel massa grejer till stugan, själv köpte jag ingenting men återfick min kära kära kamera. Så nu har jag fotat lite igen, kändes fiiiiint.







Nu väntar jag bara på att min hard working man ska komma hem från sitt 12 timmars pass. Imorn jobbar jag, för första gången själv, utan att gå bredvid alltså, hoppas alla gummor och gubbor har överseende med mina felkörningar och efterföljande förseningar...men det går nog fint. Förresten så är jag ledig på tisdag, då ska vi kolla på ett slott! Andra slottet denna sommar. Slott är bra sommarnöje det.

Sov gott alles!

Jag åt precis den godaste sommarmaten, samma som igårkväll(som förövrigt blev en mkt mysig kväll med en massa god mat och 2 efterrrätter). Ja, sommarmaten, den bästa, är quornfiléer, färsk potatis, sallad och kall gräddfilssås. Vi spelade spel igår också (Alias), K och jag tog hem en välförtjänt seger trots anden i lådan & bortglömda ord.

Idag promenerade jag med A och hittade en hundrakronors sedel, inte varje dag det händer, så vi fikade upp den. Gratis är gott. Kvällens plan är film och popcorn, kanske lite utgång och dans, det visar sig.

Saknar dock C, han får ta och komma hem nu.

Nu har jag alltså tagit mig med bussen, båten och bussen hem igen, en hel seg dag tog det, men det gick. Finland var sig likt, farmor och stugan likaså. Blev ju tom hyfsta väder, inget bad men i alla fall lite sol men det var fint ändå. Tog lite bilder också, tyvärr inte med med min nya kamera (forfarande på reparation, 1 week down 2 to go, förhoppningsvis!), men kameran är kvar i Finland så jag kan inte bjuda på några bilder. Båtresan hem blev dock lite segare än vanligt, brukar alltid sova rätt länge på morgonen för att fördriva tiden, men nu hade jag damplats och min hyttkompis hade höjt värmen + att hon hade en massa blommor i hytten vilket gjorde att jag vaknade efter en timme och hytten kändes som ett växthus, varmt och jobbigt. Men men, satt mest i cafeet hela dagen och läste.

Idag var vi och köpte mat, vi i detta sammanhanget är några vänner och jag, det blev en hel massa, hur mycket potatis som helst och 8 dl gräddfil, det borde räcka. Sen lite grillgrejer och chokladpudding med. Nu är vi redo. Jag ska bara städa ordning lite här hemma, men sen så. Grill, bål, potatis & vänner borde blir en fin midsommar. Det tror jag. Hoppas er blir lika bra!:)

Imorn drar jag, mor, far och Aatu till Finland, till stugan & farmor, en sväng. Det blir fint. Jag ser fram emot att träffa farmor, äta gott bröd, äta pätkis (choklad!) och gå på stranden. Det är sånt jag kan göra nu när jag har min semester, eller är mellan studier och arbete...eller är lite arbetslös. Sen är det ju snart midsommar, då blir det grill, bål och trevligheter. Fina planer.

Jag hoppas på fint väder och värme så jag kan vara på stranden utan att frysa. Som nedan.  



Slänger in en anna gammal bild på mig och C när vi var påväg till Finland sist och jag ser ut som ett barn som väntar på att få godis ungefär, jag gillar att åka till Finland, då ser jag ut såhär;

Jag är lite dålig på att uppdatera men jag skyller på den tillfälliga förlusten av min älskade kamera. Siba tyckte att det var helt okej att skicka den sprillans nya kameran, med försäkring, på reparation i minst 3 veckor. För det skulle visst till en specialverkstad och då blev tiden längre än normala 2 veckor. Så dom trodde att den var klar om kanske 3 veckor, men dom visste inte. Jag frågade om dom visste hur lång tid det skulle ta, men de visste dom inte (vem vet?), så jag frågade om det var närmare 2 dagar eller 2 månader och fick svaret; mitt emellan ungefär. Tack tack då vet jag.  Men han sa också att jag ju kunde ringa verkstaden om jag ville för att se hur det gick. Varför kan man ju undra? Jag tycker inte om Siba längre, vi är i krig.