min dröm om hästar

Idag lyckade jag, Christoffer och Miakoda gå världens längsta promenad, ungefär 100 mil var den. Vi råkade gå den långa promenaden. Vi skulle gå från brukshundsklubben (Christoffer och Miakoda ska gå agilitykurs), det skulle vara genom skogen och se kommer ni till en väg och vips där är en spårvagn. Riktigt så var det inte, det var mer där var en väg och vips ännu mer väg och sen vips, en spårvagn. Men då tyckte vi att det var en briliant idé att gå ända hem, "vi är ju nästan hemma nu ju".  Eller kanske inte. Men 100 mil senare var vi hemma. Jag åt sushi, Christoffer åt falafel, Miakoda sov nog, m.a.o. alla överlevde strapatsen. Skönt.