min dröm om hästar

Det dära jobbet kommer igång på riktigt nästa vecka, dock med en dagtur på måndagen, vilket innebär att jag är ledig i helgen. Och inte ledig som i arbetslös eller i väntan på att någon från någonstans ska ringa in mig klockan sju på morgonen och be mig springa runt som en tok alternativt sitta stilla och bli rastlös. Utan ledig som i upp tidigt på måndag och jobba som det står på schema ledig. Jag känner dock på mig att denna kulkul med jobb känslan kommer att gå över illa kvickt men jag njuter så länge den varar. Det är ju lite dubbelt det där, jag vill ju jobba, tro inget annat, men jag vill inte jobba med detta som jag ska jobba med. Men jag är ju såklart oerhört glad över att jag fått något jobb överhuvudtaget med tanke på alla smarta och trevliga helt väldigt kompetenta människor det finns som inte fått något jobb. Så ja. Bara det jag ville ha sagt. Ungefär. Fast när jag läst vad jag skrivit känner jag mig lite som en bortskämt barn på något vis som borde vara glad för vad jag fått, vilket jag är, men ja, dubbet, jo.





Miakoda gillar is förövrigt, hon gillar när det knastrar och hon gillar att äta det. Hon spyr till en början, men sen vänjer hon sig lite, för säsongen.