min dröm om hästar

Jag tänker att det är väl en himla tur att jag har vänner som tycker om att fika, länge. Helst på ett mysigt ställe eller ett med ganska mycket folk så att man kan smygkolla litegranna. Det har jag gjort idag i alla fall, fikat med vänner, två som åker till stockholm igen och två som inte gör det. Det blev lite promenad innan också eftersom dethär kanske är den första morgonen på hemskt länge som skiner in sol. Denhär solbristen är ju förövrigt helt ok i september, kanske lite i oktober och såklart december. Men däremellan är den bara irriterande och alldeles för mörk.

Imorn blir det möte på nya personligassistenjobbet och jag hoppas starkt på att jag får ett schema där det står att jag får börja jobba snarast och lagom mycket. Men chef nr2 sa 75% vilket jag tror är rätt lagom, sen eftersom vi inte har några vikarier än så kan man säkert få lite extra dagar. Fint är det. Pengar ska samlas på hög. Lite i alla fall.

Jag funderar fortfarande på det där med lugg. Katastrofscenriot är ju att det ser hemskt fult ut och att jag gråter en skvätt inombords och tänker aldrig aldrig mer och sen låter håret växa ut. Jag tänker att det tar ett par månader innan jag kan ha den lite liiiite åt sidan och tycka att det är helt ok. Sen så finns ju chansen att det ser helt ok ut, kanske till och med fint. Men ja, jag har bara den dära lite lätt läskiga blonda bilden av mig själv, någon gång under högstadiet när jag hade lite page-aktig frisyr och lugg. Men nu vore det en annan grej kanske...eller? Funderingarna kvarstår och ni får gärna komma med förslag. Ni, jag tippar på 5 återkommande, läsare.