min dröm om hästar

Så imorn börjar det hela alltså, det dära jobbandet. Men det är mjukstart (kanske hårdstart? det visar sig) med kurs i fem dagar, på kursgård och allt, med mat och sånt. Blir lite lyxigt nästan. Hur som helst så var jag på jobbet i fredags och fick träffa dom andra jobbcoacherna, två har redan börjat och en som också ska på kursen och börjar samtidigt som jag. Dom verkar hur trevliga som helst, hela arbetsplatsen verkar himla bra också. Jag kommer att ha ett eget skrivbord, fanns till och med namnskylt redan nu. Såg väldans bra ut hela alltet. Så det känns hur fint som helst med jobbet nu. Jobbet då. Inte detta pendlande, det känns som största motsatsen till fint. Eller inte själva pendlandet i sig utan det faktum att jag kommer att vara mer borta än hemma. Mer utan C än med. Det har jag ingen lust med, alls. Men det är bara för en begränsad tid, ungefär nio och en halv månad för att vara exakt. Med lediga helger och lite semester. Det blir bra, jag vet, och man vänjer sig, jag vet det med. Själva jobbet känns som värsta vinstlotten, så himla bra, och det finns redan en after work inplanerad. Bara en sån sak. Och en supertrevlig arbetskamrat som redan gett mig sitt telefonnummer om jag skulle gå vilse på måndag.

Nog om jobbet.

Igår var vi ute en sväng på ett ställe med en klubb som inte var någon höjdare, litet och så såndärn musik som man bara kan dansa på ett sätt till. Lite sådär framåtlutat och ryckigt. Men förfesten var desto bättre med finaste och godaste fikan på länge. Och så vin & vänner såklart. Och en tub.

Också några fina fakepolaroider på det.



I sovrumsfönstret.



Finaste fikat. Och muffins är det, inget annat;)



Och sen en bild på den personen som jag kommer att sakna i nio och en halv månad. Jag är så överdramatisk, låter som att jag ska emigrera eller något. Men men, överdramatik is the shit.

Hej då, ses om en vecka!