min dröm om hästar

Så imorn börjar det hela alltså, det dära jobbandet. Men det är mjukstart (kanske hårdstart? det visar sig) med kurs i fem dagar, på kursgård och allt, med mat och sånt. Blir lite lyxigt nästan. Hur som helst så var jag på jobbet i fredags och fick träffa dom andra jobbcoacherna, två har redan börjat och en som också ska på kursen och börjar samtidigt som jag. Dom verkar hur trevliga som helst, hela arbetsplatsen verkar himla bra också. Jag kommer att ha ett eget skrivbord, fanns till och med namnskylt redan nu. Såg väldans bra ut hela alltet. Så det känns hur fint som helst med jobbet nu. Jobbet då. Inte detta pendlande, det känns som största motsatsen till fint. Eller inte själva pendlandet i sig utan det faktum att jag kommer att vara mer borta än hemma. Mer utan C än med. Det har jag ingen lust med, alls. Men det är bara för en begränsad tid, ungefär nio och en halv månad för att vara exakt. Med lediga helger och lite semester. Det blir bra, jag vet, och man vänjer sig, jag vet det med. Själva jobbet känns som värsta vinstlotten, så himla bra, och det finns redan en after work inplanerad. Bara en sån sak. Och en supertrevlig arbetskamrat som redan gett mig sitt telefonnummer om jag skulle gå vilse på måndag.

Nog om jobbet.

Igår var vi ute en sväng på ett ställe med en klubb som inte var någon höjdare, litet och så såndärn musik som man bara kan dansa på ett sätt till. Lite sådär framåtlutat och ryckigt. Men förfesten var desto bättre med finaste och godaste fikan på länge. Och så vin & vänner såklart. Och en tub.

Också några fina fakepolaroider på det.



I sovrumsfönstret.



Finaste fikat. Och muffins är det, inget annat;)



Och sen en bild på den personen som jag kommer att sakna i nio och en halv månad. Jag är så överdramatisk, låter som att jag ska emigrera eller något. Men men, överdramatik is the shit.

Hej då, ses om en vecka!

För ungefär trettio minuter sen så kom jag hem från det sista nattpasset, kanske inte det sista sista som i aldrig mer nattpass, det vet man aldrig, men det sista på detta jobbet. Så himla fint är det. Och jag var vaken precis hela passet, vi får ju slumra till lite på mitt jobb men inte denna natten inte. Så vi halv åtta så drömde jag direkt när jag blundade, väldigt obehagligt. Även fast jag bara blundade i kanske en minut.

Hur som helst så är jag hemma nu. Och det bästa med att jobba natt är att ta bussen hem och sen äta frukost hemma med vetskapen om att man får sova snart.

Så nu ska jag sova.

Så länge, alltså 47 minuter, kommer det att ta för mig att förflytta mig från mina fars övernattningslägenhet till mitt nya jobb. En mindre evighet i Norrköpingsmått mätt. Ja. Men jag vill upplysa om att det är mindre än dom cirkus etthundratrettio minuter det skulle ta ifrån Norrköping till jobbet. Ifall någon var intrresserad alltså. Ja, det dära stockholm är stort.

Hursomhelst. Mitt huvud är fortfarande rätt segt men imorn blir det nattjobb igen. Och att jag slutar på jobbet tycks jobbet glömt bort och gav tillbaka mitt måndagskvällspass. Inget jag uppskattar. Men just nu finns inte så mkt att göra åt saken. Så jag svär lite inombords och tänker att inte en minut längre än till 22.00 på måndag. Inte en minut i tell you.

Imorn ska jag köpa en bok, en bok om Övergivna platser. Clara visade mig den på hennes museum(hennes alldeles egna) och så fann jag den på bokrean, så imorn så slår jag till. Nåde boken om den är slut. Jag skulle vilja ha en bok om övergivna hem i gamla hus också. Jag vet inte ens om det finns någon sån bok, men jag ska ta reda på. En sån vill jag ha, en där det finns foton på övergivna och alldeles jättesnabbt lämnade kaffekoppar och obäddade sängar och små leksaker kanske. Jag får lite positivt magont av sånt, övergivet och lämnat, men jag gillar det ändå. Så att man kan fundera på varför domhär människorna lämnade platsen så snabbt, lämnade koppen och sängen, och om dom tänkte att dom aldrig mer skulle återvända eller om det bara blev så. Och sen, som jag inte ens tänkt på innan Karin sa det igår, vem gick sist? Vem låste dörren?

Jag älskar sånthär.

Jag fick det! Jobbet i Sthlm, på arbetsförmedlingen i Järfälla närmare bestämt, är alltså mitt. Börjar 9e mars med utbildning i fem dagar. Mycket mycket spännande. Åh hurra för det!

Det lilla lilla negativa i det hela som drar ner en aning på glädjen är att jag måste vara borta hemifrån, och därmed från älskade C, en del i veckorna. Men det är väl något man får ta till en början för att få erfarenhet och sådär. Sen så kan man få jobb närmare efteråt, och det hela är ju en projektanställning året ut, precis ett sånt jobb som jag vill ha om jag skulle jobba i Sthlm, ett tillfälligt jobb för att få erfarenhet alltså. Hurra för det med!

Sen så är det vår snart, ljusare tiden och röda dagar. Sen sommar också. Och jag kommer  vara ledig VARJE helg i en hel sommar. Ja hela resten av året också såklart.

Åh ja. Detta är bra, så himla bra tror jag.

Nu sitter jag här och väntar på att åka till jobbet, som vanligt alltså med den stora skillnaden att jag inte har på mig mjukiskläder i strl XL utan helt vanliga men fina uppklädd-för-vin-kläder. Jag ska inte hem efter jobbet utan till något ställe som serverar vin. Känns lite liiite kontigt att åka till jobbet såhär men bra ändå. Fint liksom. Ja det vara bara det. Sen är det vårvinterväder här, bara en sån sak.

När man är och kollar på en lägenhet som man verkligen verkligen vill ha så har man ju i princip inrett hela alltet och planerat allt ifrån vilken tapet man vill ha till vilken mataffär man ska handla i när man bor där innan man ens gått ut genom dörren. Samma med jobbleteriet. För jobb som jag verkligen verkligen vill ha och känner en liten liten uns av att det kanske kanske finns en minipyttechans att få jobbet så har jag redan planerat hela mitt liv kring det jobbet innan jag ens skickat iväg ansökan. Och nu när jag fått komma på en ynka intervju så har jag redan planerat vad jag ska ha på mig första jobbdagen och hur jag när det blir vår ska möta upp C och ta en fika efter jobbet. Alltså detta måste jag sluta med, glömma hela alltet tills någon från någonstans ringer och säger om jag fått något jobb eller inte.

Usch och nej. Och detta gör att jag idag känner mig helt och fullt sur, arg ,bitter och allt allt allt på en och samma gång. Så nu ska jag sova och sen hoppas att mina 6 timmar på jobbet går fruktansvärt fort och utan problem och påhopp.

Gårdagen var sjuuukt nervös, mina knän och händer skakade för fullt. Men intervjun gick bra. Jag kunde inte ha svarat annat på frågorna än vad jag svarade, så nu är det väl bara att vänta då. Segt att vänta och idag känns jobbfronten helt värdelös igen. Från peppen igår till hel och total negativitet idag. Kanske för att jag ska jobba en massa resten av veckan. Kanske. Äh.



Jag vill tillbaka, nu nu nu.

Men å, denna spänning, my god. Jag var nervös för den dära semiintervjugrejen som inte alls var något att ha men nu när jag vet att det kommer att vara en påriktigtintervju är jag tusen gånger mer nervös. Men men, jag kan ju bara svara på frågorna som han ställer, kanske ställa någon fråga sådär för att visa intresse men sen så är det ju upp till dom. Jag kan inte göra mer, men fyy fabian vad jag kommer att dö lite av nervositet. Frågan är om jag kommer kunna sova inatt. Kanske inte smartaste draget att fika nu på kvällen då, eller kanske ändå, Karin lugnar mina nerver lite.

Hur som helst så ska det bli kul i alla fall. Känna sig liiite viktig och bra för en gångs skull.

I lördags åt vi pizza och drack massa gott på olika ställen. Ungefär såhär såg det ut.




På Bishops Arms med öl och vitryss och Christoffer såklart.




Jag var där. Med handen i ansiktet - på varje kort. Samma syndrom som min kära mor har.



Sen blev det bästa Saliga Munken och goood efterrätt.



Sen var kvällen slut och vi gick hem. Mer vinrundor. Meeera. När?

Varje gång jag fixar luggen så letar sig några hårstrån mystiskt fram som är någon cm längre än sjäva luggen. Jag har ingen aning om varifrån dessa hårstrån kommer men varje gång så klipper jag dom i samma längd som luggen. Detta kommer ju till slut att resultera i att hela håret är en enda stor lugg. Inte så bra kanske. Men ja, vad att göra. Dom små jävlarna måste ju bort. Jaja. Dagens luggreflektion.

Jag har förövrigt försökt tvätta bort tant-second hand-unket-gammalt-lukten från en sjal som jag köpte i onsdags, det går inte någe vidare bra. Lukten sitter i hur hårt som helst. Nu är andra tvättningen på gång. Vad ska jag göra? Tvångsanvända den och därmed utsätta alla i min omgivning för unkenhet tills den magiskt ger vika för Lindalukt, kanske tvätta den tio gånger till, vädra? Tips?




Den färgar av sig också, i vattnet i alla fall.

Ja hursomhelst, snaaart ska jag iväg och äta stenugnsbakad pizza, den bästabästa. Fint är det. Snart i alla fall.

Det som idag skulle vara något litet steg mot intervjuhållet var inte det idag, det var en stor hop blandade människor som sökt ett jobb, eller tio tjänster. Tidsödande och onödigt för alla inblandade. Men. Det stora stor men:et som gör att denna dag inte känns så dålig alls ändå är att jag ska på en intervju på tisdag(!), en livs levande på riktigt verklig intervju. För ett jobb. Ett icke vård icke tråkigt och roligt jobb. Jag håller mina tummar och hoppas hoppas såklart på det. I stockholm är det, pendla och veckopendla om det blir aktuellt alltså. Hur som helst så är det någon som tycker att jag verkar rätt bra och har ett rätt bra CV och brev och bara det liksom. Ett steg åt rätt håll, åt något håll. Hurra är det.

Förresten så ska min älskade och ack så snygga lillasyster också på intervju på tisdag och hennes framtida sambo med. Så på tisdag är det tre lyckade intervjuer som gäller alltså. I stockholm allihopa. Hejja oss.



 

Har var det ju inte sådär jättemycket aktivitet nej. Men hursomhelst så lever jag ifall någon undrade. Och imorn så ska jag jobba och då lever jag lite mindre, men mycket levde jag igår då dansen började igen. Ja. Sånt är det. Jobb och jobbsökande med avbrott för fikor, vin och dans. Lite annat med. Sälen bland annat.

Sälen var bra, så himla bra som det skulle vara. Vi myste, åt god mat, drack  varm choklad, vin, öl och irish coffe, fikade och åkte en massa snowboard tills mina ben inte orkade mera. Så bodde vi bra också, bilden nedan är tagen från vår balkong.







På den finaste puben.



Och luggen, lite mera av luggen. Bättre får du se den 19e Clara!:)



Fotopaus. Kanske benkrampspaus också.



Allt var insnöat och infrostat, hur fint som helst.



Soligt och molningt på samma gång.





Så, det var en massa snö helt enkelt. Som sig bör, som det ska. Nästa år blir det en vecka, jag vill åka meeera. 

Nu ska jag sova.  Imorn blire jobb.

Sov gott!

Det var bara det jag ville säga. Senså ville jag bara visa en bild på mig och C som känns hundra år gammal men är tagen för kanske fem och ett halvt år sen. Vi ser ut som femton men det är vi alltså inte. Men fem och ett halvt år är rätt lång tid ändå. Fin tycker jag.

Jag tänkte göra ett litet inlägg med festivalpeppande bilder. Men jag tror nästan inte att det behövs, jag tror folk (d.v.s. Fia & Clara) är pepp ändå. (Någon mer kanske?) Jag är väldigt jättemycket sugen på att sitta i solen, dricka ljummet vin och lyssna på musik. Frågan är ju bara vart vi ska åka. Några idéer? Jag blev lite sådär sugen på att ta en favorit i repris och åka till Hultsfred. Men har någon annan något bättre alternativ så är jag på. Hur som helst. Jag rensade våran sega stationära dator på bilder till detta inlägg men fann bara denna på temat festival. Tagen för hundra år sen ungefär.  Men det fyller sitt syfte. Nääär åker vi?

Alltså dethär med uppdatering har ju inte varit min starka sida sen innan jul ungefär. Men allt har kretsat kring jobb och allt som kretsar kring mitt jobb är hemskt tråkigt och energidödande så jag har liksom inte haft någon tid eller så. Men hur som helst. Jag jobbar asset av mig känns det som fast det kanske egentligen inte är så himla mycket, men det känns som mycket, för mycket. Därför måste man göra roliga saker. Så på lördag blir det fest-förfest med tema, jag tänker vara random 60-talsbrud. Jag kommer inte på någon fin filmskådis som ser ut som jag vill se ut på lördag men jag kör på i alla fall med sånt som hittas här hemma. Sen så är sälentrippen bokad, 25 januari. Fiint, snö och en massa blåmärken och en och annan släng av surhet som lätt går över bara jag får sitta nere vid liften och sura lite över att det är svårt men kul också. Ja. Sen så kollade jag gbg-biljetter till februari, tåg it is, och jag funderar på typ 19e eller 20e februari, vad tror nu min älskade göteborgare? Jag skulle kunna ringa, och ska också göra det, men ja, måste sprida the goda nyheterna om att jag hittade en tågbiljett för 178 kronor. Helt ok va.


 
Mina finafina, och så jag som ser lite läskig ut.