min dröm om hästar

Sov gott!

//Linda Irina Isabella

Nu har jag alltså varit ledig idag (eftersom jag hoppade in en natten tis-on + kvällen igår) och är ledig fram tills den 28e. Helt fantastiskt underbart skönt är det. Och ännu bättre blir det för ikväl blir det bio och imorn är det C:s och min lilla julafton och sen bär det av till Finland. Men jag vågar nästan inte skriva att jag är ledig fram tills den 28e innan jag lämnat svensk mark eftersom dom kan ringa från jobbet och böna och be om att jag ska jobba. Det är nämligen så att vi inte har några vikarier än, hurra för det eftersom det innebär att om någon blir sjuk så måste vi jobba utöver vårt schema och alla jobbar halvt ihjäl sig...

Jag funderar förövrigt på att köpa en såndärn 25kronorsbiljett i januari och göra en snabbvisit till Göterborg. Billigt och bra, fram och tillbaka för 50:-. Vad tror ni mina kära Göteborgare?

I helgen firade vi pappa som fyllde år. Grejen var bara den att vi inte visste vart vi skulle utan det hade pappa planerat. Vi körde mot Uppsala och in på en väg in i skogen typ, förbi Knutby. Sen började vi närma oss några hus och sådär och då svänger vi in vid ett ställe och pappa säger att här är det nog och då var vi framme vid Rånäs slott. Eftersom jag älskar gamla byggnader och såntdär så blev jag lite lätt lyrisk över vårt boende (Christoffer och jag hade vårt rym i ena "tornet", det till vänster i bild). Vi sov alltså i slottet som såg ut såhär.

När vi fikat klart skulle vi bada i utomhusjacuzzin och basta nere vid sjön. Här väntar C med våra badrockar (som fanns på rummet, oh my denna lyx:). Såhär såg korridorerna ut i slottet också, där dom andra bodde, C och jag bodde ju i tornet så vi hade en massa trappor.

När vi bubblat klart gjorde vi oss redo för julmaten, buffé var det med en massa mat, men bästa, enligt mig, var briéosten och efterrättsbordet. Där fanns bland annat creme brulé i små formar och det var ju hur gott som helst. Har aldrig ätit det innan, så jag åt nog minst två och en halv. Hur gott som helst i alla fall. Såhär såg rummet ut också, fint och med små shampoflaskor och grejor. Min nya lugg syns här också. Är mkt nöjd med den nu när jag vant mig lite.

Jag har 249 bilder ifrån vårt dygn på slottet, en massa bilder på tak och fina detaljer. Men dom får jag ta i ett senare inlägg. Men hur som helst var det en helt underbart mysig helg som blev precis så som man kan tänka sig att en helg på ett slott ska vara. 

Jag minns inte när jag sist längtade efter att åka hem så mycket som jag gör nu. Men det göra jag, längtar efter att åka hem alltså, jag ska fira pappa, kolla idolfinal med mamma, frilla och färga håret, basta, åka bort, träffa Iida och Samuel, äta god mat, ja som ni ser så finns det massor med anledningar för denna längtan. Så himla bra. Första ska jag bara jobba ikväll och så vips så såker jag hem imorn. Sen är det ju inte ens en vecka tills jag drar norr/öster för en jultripp till stugan. Blir fint det med. Skönt med lite paus från jobbet kan jag säga. Det här jobbet har stulit så mycket kraft och energi så man behöver pauser ifrån det, jag behöver det i alla fall, om jag ska orka med det över huvud taget.

 Såhär får det gärna vara vid stugan i jul, men det tvivlar jag dock på, men frost kanske, det är väl inte för mycket begärt.

Lite lite julkänsla infann sig idag, äntligen, tack vare ledighet och roligheter. Karins lussekatter också, goda sådana. Så himla bra. För jag har oroat mig lite, jag som vanligtvis pyntar innan första advent och ibland gör egna julkort har inte känns någon julkänsla alls, inget pynt, bara två ljusstakar. Men känslan har blivit nerslagen av irritationen över jobbet och schemat och allt sånt som ockuperat min hjärna i flera veckor. Men nu så, lite i alla fall. Och i helgen blir det julbord också. Bra så. Den måste tvingas fram den där känslan. Mer saffran och pepparkakor. En och annan chokladbit med.

I helgen ska jag hem och basta också och se idolfinalen med mamma. Låter som bästa planen tycker jag.

Sov gott!

Blir inte så mycket skrivet här nu när man är en busy working woman, mer tid fanns då arbetslösheten var det stora tidsfördrivet. Men hur som helst så är jag ledig idag så jag har nästan bara gjort en massa trevligheter, svängt förbi stan, köpt en julklapp och  fikat. Snart ska jag äta och sen ska jag till Karin och fika igen. Sånnahär dagar är så fina. Fick förresten första julklappen idag med, en grönaktig tröjklänning, hur fin som helst! 

Mitt schema som jag svurit och förbannat är förresten bättre nu. Chefen ändrade det efter att jag sagt att det var ett oarbetbart schema, inte en människa vill ju jobba varannan natt i en hel vecka, då försvinner ju verkligen heeela vecka. Nej icke. Så han ändrade, nu är jag rätt nöjd, varannan helg ledigt plus två tredagarsledigheter på fyra veckor, blir lagom så jag hinner söka en massa jobb och kanske ta någon dag/natt extra då och då ifall det behövs och jag orkar.

Nu blire mat. 

Men å vad jag vill att klockan ska blir 22.00 imorn. Då har jag avslutat mitt kvällspass och har en hel dag ledigt, en dag som ska fyllas med loppis och annat sånt bra. Men först måste jag bara klara mig igenom ett nattpass, ta bussen hem och samtidigt lyssna på José Gonzales och Regina Spector. Se alla piffiga och pigga människor gå på bussen medan jag, lite lätt apatisk, sitter och ser ut som att jag varit vaken i fem dygn. Väl hemma blir det fukost och sen sömn till två och sen detdära kvällspasset. Men sen. Då jävlar.


Det är tur att jag har denhär fina som lagar mat åt mig när jag släpar mig upp ur sängen efter för få timmars sömn och är hungrig.

Vissa dagar är hemska, idag har varit värre. Stress till max, genrell stress över att göra fel, för mycket och för lite och allt allt och sen ännu ett stressmoment över det. Ibland ville jag börja gråta, gå därifrån och aldrig aldrig mer komma tillbaka. Men det gjorde jag inte. Det är väl bara att härda ut kanske. Andra dagen på jobbet. Det blir nog bättre, när allt lugnat ner sig lite, jag hoppas verkligen det i alla fall. Imorn ska jag jobba natt också, blir ju spännande. Det gäller ju att hålla sig vaken och för tillfället finns det ingen tv, så himla tur att jag har en bärbar dator, tack och lov, så att jag i alla fall kan kolla på film. Men ja, 10 timmar ensam i ett radhus utan tv och utan en massa andra saker också, och med en person vars sovande andetag jag ska lyssna till då och då.

Nu har jag klagat klart, för idag, kanske. 

Nu är snön påväg bort. Men såhär var det häromdagen. (Ibland särskriver jag av misstag men oftast så ihopskriver jag alldeles för mycket. But i like it.)

Fick häromdagen ett mail från arbetsförmedlingen, ett massutskick, ett sånt tack för ansökan, och rekryteringsprocessen är si och så, osv osv. Ja så stod det också att dom hade haft 2500 sökande och att man inte skulle kontakta dom utan dom kontaktar dig(vadå, vill dom inte ha 2500 personer som ringer och är trevliga och frågar en massa frågor och hoppas till Gud att någon någonstans lägger ens namn på minnet?) ifall man blir kallad till intervju. Men shit, 2500 sökande, på 8 platser tror jag det var, spritt över sverige, det är ju en jävla massa folk, helt sjukt galet. Hur hur HUR ska man stå ut, vara speciell och bra, bland en sådan massa folk? Jooo, typ trippelexamen, jävligt lagom ålder och nytänkande MEN med en himla massa erfarenhet, driven, duktig, smart...

Hopplöshet är ett ord som känns lite sådär välplacerat här, kanske, ja. Inte blir man jättemotiverad i alla fall när man söker samma jobb som resten av sveriges befolkning.

Men annars så har lördagen varit alldeles jättebra, det har dansats och fikats som sig bör på en lördag. Lite nya strumpbyxor också, randiga på tvären.

Ikväll blir det lite vin också, tror jag bestämt.

Och stora och många GRATTIS till Karin(i Örebro) också!:) Du får en rosbild direkt från Skottland!

Det dära jobbet kommer igång på riktigt nästa vecka, dock med en dagtur på måndagen, vilket innebär att jag är ledig i helgen. Och inte ledig som i arbetslös eller i väntan på att någon från någonstans ska ringa in mig klockan sju på morgonen och be mig springa runt som en tok alternativt sitta stilla och bli rastlös. Utan ledig som i upp tidigt på måndag och jobba som det står på schema ledig. Jag känner dock på mig att denna kulkul med jobb känslan kommer att gå över illa kvickt men jag njuter så länge den varar. Det är ju lite dubbelt det där, jag vill ju jobba, tro inget annat, men jag vill inte jobba med detta som jag ska jobba med. Men jag är ju såklart oerhört glad över att jag fått något jobb överhuvudtaget med tanke på alla smarta och trevliga helt väldigt kompetenta människor det finns som inte fått något jobb. Så ja. Bara det jag ville ha sagt. Ungefär. Fast när jag läst vad jag skrivit känner jag mig lite som en bortskämt barn på något vis som borde vara glad för vad jag fått, vilket jag är, men ja, dubbet, jo.





Miakoda gillar is förövrigt, hon gillar när det knastrar och hon gillar att äta det. Hon spyr till en början, men sen vänjer hon sig lite, för säsongen.

Jag fick ett uppstarts-schema idag, det schemat gäller i tre veckor och är lite lätt hysteriskt, men efter det får vi ett nytt som förhoppningsvis ska gälla ett tag. Nu är förhoppningen att schemat drar igång nästa vecka, inte helt säkert, men förhoppningsvis, i sådana fall så börjar jag med en natt. Ensam är jag då och utan larmknapp, så om det händer något så är det 112 som gäller. Ja, lite läskigt är det men det får gå och det ska bli så himla skönt att börja jobba och få den omtalade högen att växa lite.

Idag kom förresten finaste C hem. Sweet är det såklart.

Jag tänker att det är väl en himla tur att jag har vänner som tycker om att fika, länge. Helst på ett mysigt ställe eller ett med ganska mycket folk så att man kan smygkolla litegranna. Det har jag gjort idag i alla fall, fikat med vänner, två som åker till stockholm igen och två som inte gör det. Det blev lite promenad innan också eftersom dethär kanske är den första morgonen på hemskt länge som skiner in sol. Denhär solbristen är ju förövrigt helt ok i september, kanske lite i oktober och såklart december. Men däremellan är den bara irriterande och alldeles för mörk.

Imorn blir det möte på nya personligassistenjobbet och jag hoppas starkt på att jag får ett schema där det står att jag får börja jobba snarast och lagom mycket. Men chef nr2 sa 75% vilket jag tror är rätt lagom, sen eftersom vi inte har några vikarier än så kan man säkert få lite extra dagar. Fint är det. Pengar ska samlas på hög. Lite i alla fall.

Jag funderar fortfarande på det där med lugg. Katastrofscenriot är ju att det ser hemskt fult ut och att jag gråter en skvätt inombords och tänker aldrig aldrig mer och sen låter håret växa ut. Jag tänker att det tar ett par månader innan jag kan ha den lite liiiite åt sidan och tycka att det är helt ok. Sen så finns ju chansen att det ser helt ok ut, kanske till och med fint. Men ja, jag har bara den dära lite lätt läskiga blonda bilden av mig själv, någon gång under högstadiet när jag hade lite page-aktig frisyr och lugg. Men nu vore det en annan grej kanske...eller? Funderingarna kvarstår och ni får gärna komma med förslag. Ni, jag tippar på 5 återkommande, läsare.

Fick en sån postavilapp häromdagen. Jag tänkte att det är säkert mitt examensbevis och det var det. Dom skickar det rekomenderat och tur är väl det för det är både viktigt och fint, som en mapp med en massa papper med betyg och sådär. Pappret är till och med lite tjockt och sådär, fint.



Jag fikade idag också, med Karin, fint var det för det var länge sen, hela två veckor ungefär. Vi diskuterade bland annat det som starkt ockuperar mitt tänkande, frisyrer. Jag googlar och tänker och bläddrar och försöker komma fram till vad jag ska göra med håret, kort, långt, vad? Dom senaste tio minutrarna ungefär har jag varit inne på lugg, kanske mest för att testa på dethär långa håret en stund utan att bli för uttråkad. Men lugg, jag vet inte riktigt, det tar ju ungefär väldigt länge innan en sån växer ut ifall det blir katastrof. Men grejen är att jag tycker långt hår är lite tråkigt, fint och snyggt på andra men trist på mig. Men ja, förändring i alla fall, lite ändå.