min dröm om hästar

Jag skulle hemskt hemskt gärna ta mig en sväng uppåt i landet, till skid/snowboarsbackar närmare bestämt, kanske hit: http://www.skistar.com/salen/. Hade jag lite mer pengar så skulle jag gärna ta några dagar där, kanske tre dagar, det skulle sitta fint. Då skulle jag lätt hinna med att åka litegranna, bli lite sur på mig själv och sitta vid slutet av backen och sura för att det inte går bra, bli på bättre humör igen och åka lite till. Åh ja, det skulle jag vilja göra.

Det luktar cigarettrök i vårt kök, det gör det ibland sådär, inte alltid och jag kanske ska tillägga att det inte beror på mig eller någon annan som bor i vår lägenhet. Det beror alltså på att det kommer från någon annan lägenhet, kanske står någon och blåser in cigarettrök genom springor? eller kanske inte. Det är inte så mysigt i vilket fall.

(Förresten så börjar jag inte alls bli gammal, blomfoteri är en aktivitet för alla åldrar. Ville bara klargöra det.)

Idag har jag bland annat planterat om lite växter. Det är skoj såntdär, plantera om, sådär så att dom får nytt liv och växer ännu mer, det är fint. Som min omtalade orkidé, som var så nära döden en orkidé kan vara, som fick nytt liv och hela tre blommor nu med fler på väg. Så husmorsligt av mig.  



Uppdatering:
Kom precis ihåg hur jag, när jag var liten, kollade på antingen min mosters eller min mormors foton och såg att dom hade bilder på blommor. Jag minns hur jag tänkte att det var ju himla tråkiga bilder det, blommor liksom, men nu har jag alltså också hamnat där, onekligen, i blomfotarträsket. Jag blir så glad när min orkidé blommar att jag måste fota den OCH skriva om det på bloggen OCH publicera en bild. Men men.  

Igår blev det bad för hela slanten och jag kickade ass i vattenrutschkanan. Det gick inte så bra för C, han stannade tydligen vid flera tillfällen, jag är alltså vattenrutschkanemästaren. Det var en massa barn, eller kids som jag envist kallade dom igår, där, en hel mellanstadieklass, eller kanske t.o.m. en årskurs, dom ockuperade bubbelpoolen länge men tillslut fick vi dela den med två damer. Vi hade inte med oss den klassiska ballerinakakefikan men det funkade bra med snickers och chips också när vi pausade. Väl hemma var jag trött och uttorkad, men nu har jag återhämtat mig.

Igår hej-då-festades det hos klasskompis S, maten var supergod och sällskapet var trevligt. Idag har det mest slöats, pluggats och kollats på sex and the city. Bara två skivor kvar nu, gudars, och idag fick Samantha bröstcanser, hur ska det gå hur ska det gå?

Förövrigt blev det endel fint från loppisen igår, ett par röda tjocka vantar, ett skärp, ett litet te-sils-fat och en finfin väska. Hejja Eriks hjälpen!

Dagens Nej:
- Hunden i hundhagen som hoppade på mig så mina kläder blev alldeles leriga.
- Jag ska och borde borde borde ta tag i den där uppgiften.

Dagens Ja:
- Det blir tacos idag, eller blir och blir, men det ska iaf ätas.
- Jag vann nyss ett parti betapet. (mitt nya tidsfördriv)
- Vi ska sätta upp speglarna idag. Äntligen.

Dagens Hejja:
- Min orkide som en gång var nästan död håller nu på att slå ut.

Dagens Fundering:
- Varför skjuter man upp sånt som man vet att man måste? Sånt där som man inte vill göra men som är helt oundvikligt att någon gång göra, men som känns så skönt sen när man gjort det? Som exempelvis uppgiften som jag borde göra klart idag, jag vet att jag måste göra den, annars så fattas 5 p på min utbildning och jag får inte ut nån examen så jag MÅSTE verkligen göra den. Och den ursprungliga tanken var att göra klart den någon gång under mitt sabbatsår men icke, det blev inte av. Varför? Så nu måste jag göra den mitt i värsta stressena av allting annat istället. 

Samma med ett mail jag skulle skicka för att få kontakter till magisteruppsatsen, fixa informanter, det var ett ynka litet fjuttigt mail som skulle skickas men jag drog mig för det i flera veckor även då jag visste att jag måste skicka det där mailet. Jag var såklart rädd för svaret, dvs om jag skulle få informanter eller inte, men det svaret skulle ju komma förr eller senare? Jag skickade till slut mailet som tog 5 sekunder att skriva och fick ett positiv svar. Woop. Men nu måste jag ringa henne. Undra hur länge jag drar mig för det?

Nu är skolan på gång igen, på allvar, det har ju inte varit på låtsas innan heller, men nu är det fullt upp till juni ungefär. Det är en kurs som ska avklaras innan 15 veckor magisteruppsats. Så för att förbättra min studieambition som var rätt dålig förra terminen med tanke på planering, jag gjorde allt i sista sekunden ungefär, så har jag köpt en ny almanacka för att få en bra start.(Och för att jag gillar att köpa allt med papper, typ block, häften och dagböcker) Så nu tror jag allt att det blir bättre på planeringsfronten, tror knappt jag öppnade min förra almanacka (som är så himlans fin) som jag köpte i augusti...men som sagt, den nya kommer att föra med sig massa bra.

Nu ska jag proppa min ipod med mer musik så en uppmaning till ALLA (alla 2 st men iaf, hej Fia och Clara!) som läser, tipsa mig om låtar! NU NU NU! Do it!

Nu är jag alltså tillbaka hemma igen efter ett evighetssläpande uppför alla kullar och berg i hela norrköping. Det jag släpade på var en såndär väska med jul proppad med kläder och 9 stycken alldeles för tunga böcker. Väl hemma stiger jag in i en unken lukt av avlopp, hem ljuuuuva hem! Men nu är dock luften luftad och en av mina favoriträtter är på g; majskolvar! Till majsen blir det massor med Sex and the city-avsnitt, sweet.

My sistah och degen:


Min far - dokumenteraren:


Och så sist och minst pepparkakorna!:

Wohaa, har inte varit så aktivt här under julen, det har bara inte blivit av, all mat och människor har varit i vägen men nu så, nu är stressen och pressen tillbaka vilket innebär gnäll och lite blogg. Så blir det ju ibland. Nu ska jag göra mycket under några dagar för att sedan göra lite till i lite flera dagar för att sen efter många dagar blir klar med min utbildning, jag ska med stolthelt titulera mig samhälls- och kulturanalytiker, jag ska bli som Ross (i vänner), och använda min utbildning som en titel i alla oändlighet, ni kommer att tröttna på mig och sakna tiden då "När jag var i Ecuadoooor..." var min standarsfras.

Men ja, under året händer kanske lite fler saker, kanske till och med innan den dära utbildningen är klar, en ex-klasskompis och en nuvarande klasskompis kommer att resa utomlands, jag kommer att sakna dom i massor sen så kommer kanske en Fia också att fly landet och henne kommer jag såklart också att sakna massormassor. Uscha. 

Ja, men julen var fin och mammas födelsedagskryssning likaså, det blev buffé, champagne och mellandagsrea + en massa storm på hemvägen. Önskas bildbevis så är vidunderligt.bilddagboken.se ett tips. 

Gott Nytt År alla!