Tjugofyra år.

Världens bästa Clara fyller år idag och har kalas lååångt nere i Göteborg. Jag är inte där. Clara är där såklart och Fia är också där. Jag borde vara där.

Många och stora GRATTIS Clara!:) Du får en låt av mig, och inte vilken låt som helst, utan Graycoated Morning.



Tur är i alla fall att Karin återvänder idag, henne ska jag träffa alldeles strax och Ida med. Fint!

Fredagen efter natten.

Nu ska jag köpa fredagscola till mig och fredagsstout till C och fredagsgodis till oss. Hurra för fredag!

Nattjobberiet.

Om en dryg timme åker jag till jobbet och det känns lite bisarrt att jag inte kommer att få sova förräns efter åtta imorn. Det svåra i det hela är att jag inte vet om det kommer att kännas svårt eller jobbigt eller om det kommer att gå rätt bra, men det visar sig. Nu vill jag bara börja jobba så att mina tio timmar kan ta slut.

Ännu en vinterbild som är så långt ifrån dagens väder som det går. Det är vår idag.


Stress och hets och och och....

Vissa dagar är hemska, idag har varit värre. Stress till max, genrell stress över att göra fel, för mycket och för lite och allt allt och sen ännu ett stressmoment över det. Ibland ville jag börja gråta, gå därifrån och aldrig aldrig mer komma tillbaka. Men det gjorde jag inte. Det är väl bara att härda ut kanske. Andra dagen på jobbet. Det blir nog bättre, när allt lugnat ner sig lite, jag hoppas verkligen det i alla fall. Imorn ska jag jobba natt också, blir ju spännande. Det gäller ju att hålla sig vaken och för tillfället finns det ingen tv, så himla tur att jag har en bärbar dator, tack och lov, så att jag i alla fall kan kolla på film. Men ja, 10 timmar ensam i ett radhus utan tv och utan en massa andra saker också, och med en person vars sovande andetag jag ska lyssna till då och då.

Nu har jag klagat klart, för idag, kanske. 

Nu är snön påväg bort. Men såhär var det häromdagen. (Ibland särskriver jag av misstag men oftast så ihopskriver jag alldeles för mycket. But i like it.)




Novembersnö


En bra lördag och 2500 arbetssökande människor.

Fick häromdagen ett mail från arbetsförmedlingen, ett massutskick, ett sånt tack för ansökan, och rekryteringsprocessen är si och så, osv osv. Ja så stod det också att dom hade haft 2500 sökande och att man inte skulle kontakta dom utan dom kontaktar dig(vadå, vill dom inte ha 2500 personer som ringer och är trevliga och frågar en massa frågor och hoppas till Gud att någon någonstans lägger ens namn på minnet?) ifall man blir kallad till intervju. Men shit, 2500 sökande, på 8 platser tror jag det var, spritt över sverige, det är ju en jävla massa folk, helt sjukt galet. Hur hur HUR ska man stå ut, vara speciell och bra, bland en sådan massa folk? Jooo, typ trippelexamen, jävligt lagom ålder och nytänkande MEN med en himla massa erfarenhet, driven, duktig, smart...

Hopplöshet är ett ord som känns lite sådär välplacerat här, kanske, ja. Inte blir man jättemotiverad i alla fall när man söker samma jobb som resten av sveriges befolkning.

Men annars så har lördagen varit alldeles jättebra, det har dansats och fikats som sig bör på en lördag. Lite nya strumpbyxor också, randiga på tvären.

Ikväll blir det lite vin också, tror jag bestämt.

Och stora och många GRATTIS till Karin(i Örebro) också!:) Du får en rosbild direkt från Skottland!



Snart helg, igen.

Det dära jobbet kommer igång på riktigt nästa vecka, dock med en dagtur på måndagen, vilket innebär att jag är ledig i helgen. Och inte ledig som i arbetslös eller i väntan på att någon från någonstans ska ringa in mig klockan sju på morgonen och be mig springa runt som en tok alternativt sitta stilla och bli rastlös. Utan ledig som i upp tidigt på måndag och jobba som det står på schema ledig. Jag känner dock på mig att denna kulkul med jobb känslan kommer att gå över illa kvickt men jag njuter så länge den varar. Det är ju lite dubbelt det där, jag vill ju jobba, tro inget annat, men jag vill inte jobba med detta som jag ska jobba med. Men jag är ju såklart oerhört glad över att jag fått något jobb överhuvudtaget med tanke på alla smarta och trevliga helt väldigt kompetenta människor det finns som inte fått något jobb. Så ja. Bara det jag ville ha sagt. Ungefär. Fast när jag läst vad jag skrivit känner jag mig lite som en bortskämt barn på något vis som borde vara glad för vad jag fått, vilket jag är, men ja, dubbet, jo.





Miakoda gillar is förövrigt, hon gillar när det knastrar och hon gillar att äta det. Hon spyr till en början, men sen vänjer hon sig lite, för säsongen.

En morgon häromdagen.




Ett schema.

Jag fick ett uppstarts-schema idag, det schemat gäller i tre veckor och är lite lätt hysteriskt, men efter det får vi ett nytt som förhoppningsvis ska gälla ett tag. Nu är förhoppningen att schemat drar igång nästa vecka, inte helt säkert, men förhoppningsvis, i sådana fall så börjar jag med en natt. Ensam är jag då och utan larmknapp, så om det händer något så är det 112 som gäller. Ja, lite läskigt är det men det får gå och det ska bli så himla skönt att börja jobba och få den omtalade högen att växa lite.

Idag kom förresten finaste C hem. Sweet är det såklart.


Söndagsfika.

Jag tänker att det är väl en himla tur att jag har vänner som tycker om att fika, länge. Helst på ett mysigt ställe eller ett med ganska mycket folk så att man kan smygkolla litegranna. Det har jag gjort idag i alla fall, fikat med vänner, två som åker till stockholm igen och två som inte gör det. Det blev lite promenad innan också eftersom dethär kanske är den första morgonen på hemskt länge som skiner in sol. Denhär solbristen är ju förövrigt helt ok i september, kanske lite i oktober och såklart december. Men däremellan är den bara irriterande och alldeles för mörk.

Imorn blir det möte på nya personligassistenjobbet och jag hoppas starkt på att jag får ett schema där det står att jag får börja jobba snarast och lagom mycket. Men chef nr2 sa 75% vilket jag tror är rätt lagom, sen eftersom vi inte har några vikarier än så kan man säkert få lite extra dagar. Fint är det. Pengar ska samlas på hög. Lite i alla fall.

Jag funderar fortfarande på det där med lugg. Katastrofscenriot är ju att det ser hemskt fult ut och att jag gråter en skvätt inombords och tänker aldrig aldrig mer och sen låter håret växa ut. Jag tänker att det tar ett par månader innan jag kan ha den lite liiiite åt sidan och tycka att det är helt ok. Sen så finns ju chansen att det ser helt ok ut, kanske till och med fint. Men ja, jag har bara den dära lite lätt läskiga blonda bilden av mig själv, någon gång under högstadiet när jag hade lite page-aktig frisyr och lugg. Men nu vore det en annan grej kanske...eller? Funderingarna kvarstår och ni får gärna komma med förslag. Ni, jag tippar på 5 återkommande, läsare.





Ett bevis och en frisyr.

Fick en sån postavilapp häromdagen. Jag tänkte att det är säkert mitt examensbevis och det var det. Dom skickar det rekomenderat och tur är väl det för det är både viktigt och fint, som en mapp med en massa papper med betyg och sådär. Pappret är till och med lite tjockt och sådär, fint.



Jag fikade idag också, med Karin, fint var det för det var länge sen, hela två veckor ungefär. Vi diskuterade bland annat det som starkt ockuperar mitt tänkande, frisyrer. Jag googlar och tänker och bläddrar och försöker komma fram till vad jag ska göra med håret, kort, långt, vad? Dom senaste tio minutrarna ungefär har jag varit inne på lugg, kanske mest för att testa på dethär långa håret en stund utan att bli för uttråkad. Men lugg, jag vet inte riktigt, det tar ju ungefär väldigt länge innan en sån växer ut ifall det blir katastrof. Men grejen är att jag tycker långt hår är lite tråkigt, fint och snyggt på andra men trist på mig. Men ja, förändring i alla fall, lite ändå.

En låt som jag hörde för första gången idag, en låt som jag har lyssnat på konstant sen jag fann den.


They're everywhere

Jomenvisst, idag har det dansats, och det är så himla roligt när alla dom där små jobbiga rörelserna som känns omöjliga börjar litegranna att passa ihop och bli någonting sammanhängande. För koreografin i sig är himlans snygg med en massa stora rörelser och ben och grejor och så lite humor. Låten.




Arbetsförmedlingen

Nyss, eller nyss och nyss, jag skrev  hela dan nästa. Men hur som helst så skrev jag en ensökan, jobbansökan, för arbetsförmedlare i en massa städer. Och brevet blev nog bra tror jag, C godkände det i alla fall, så då tänkte jag att ja då är det bara att skicka då, men jag hade fel. Big time fel. Det var en massa frågor i internetansökan, typ om service och grejer, av typen "beskriv en situation då du...". Det tog ungefär 100 år att skriva den där ansökan, för den när jag funderat på dom dära formuleringarna i evigheter och trycker på "nästa" så måste jag logga in igen...som tur var hade jag kopierat dom små texterna i ett annat dokument också, men såklart glömde jag en, den längsta. Men ja sen fick jag bekräftelsemail på mailen men i det stod det bara en av alla städer fast det var en gemensam ansökan för många, så jag fick skicka fler men jag vet inte om det gick men, åh, nu har jag dubbelskickat och det är gjort nu. Rörigt äre. Men arbetsförmedlare vore fint.

Men jag är ensam nu, C har dragit norrut, till etuna och jag ska umgänga med stockholmarna i helgen. Bra helger det här, förra helgen Göteborgare och Örebro, nu i helgen Stockholmare, fast bara tillfälliga sådana.



En trea om allt, ungefär.

En utmaning alltså.

Tre saker som skrämmer mig
:
* Döden
* Att någon jag älskar ska dö
* Naturkatastrofer

Tre personer som får mig att skratta:
* Christoffer
* Vänner
* Magnus Betnér

Tre saker jag älskar:
* Mina kamera, oj oj pure love.
* Loppisfynd
* Långa fikor

Tre saker jag hatar:
* Trångsynthet
* Arbetslöshet
* Ovisshet

Tre saker jag inte förstår:
* Krig och sånt, dödande och torterande.
* Varför jag inte får ett roligt, bra och utbildningsrelaterat jobb där jag skulle kunna sitta och analysera lite hela dagarna, eller kanske pilla med papper eller prata med människor, kanske handlägga en sak eller två, kanske dricka kaffe eller te vid ett bord, kanske något sånt, jag förstår inte varför vaaarför inte?
* Dödsstraff.

Tre saker som finns på min skrivbord: (Nu har inte jag något skrivbord...men om jag hade!)
* En massa koppar som förut innehållit te eller kaffe. Förhoppningsvis en med innehåll i också.
* En massa fina block, med fokus på fina. Utan rader i. Rader är inge bra. Och så massor med bra pennor, både bläck och blyetch och färgpennor också.
* En dator också, en bärbar.

Tre saker som jag gör just nu:
* Sitter med datorn i knät i vardagsrummet i vår turkosa soffa.
* Googlar en massa ord jag inte kan stava till, såsom blyetch. Skum stavning tycker jag. Eller kanske inte, hur skulle det annars stavas, men ja.
* Tänker på att mitt hår är väldans sunkigt eftersom jag inte tvättat det idag (så att ni vet menar jag...eftersom jag får finbesök imorn och jag vill ju visa mig från min bästa sida, all for you, så ja. Ikväll är det så mörkt så finbesök nummer ett som anländer idag inte ser mitt hår. Min plan är genialisk. ) och så funderar jag på vad jag borde göra med det stackars håret, klippa det kanske, kanske kort kanske odla ut det mer...ja, nä jag vet inte.

Tre saker jag vill göra innan jag dör:
* Resa mera.
* Skaffa små små barn.
* Gifta mig och ha en stooor fest.

Tre saker jag kan göra:
* Pyssla med hästar
* Analysera saker (sönder och samman och runt runt)
* Prata liiite liiiiiiiiite spanska.

Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
* Dig själv.
* Mjuuuusick.
* Din familj, om dom är smarta vill säga, annars är det dumt.

Tre saker jag skulle vilja lära mig:
*
Prata spanska bättre.
* Bli riktigt bra på piano.
* Rita.

Tre favoriträtter:
* Stekt/grillad lax med kall sås.
* Grillad quornfilé med potatissallad, eller kanske med färskpotatis och kall sås.
* Tomatsoppa med vitlöksbröd.

Det var det och jag utmanar alla som vill och känner sig manade.

Nu ska jag ordna med lite saker och sen blir det ett rafflande avsnitt av idol.

Senså var det väl himla bra att det blev såhär;



Jag vet tyvärr inte så mycket som jag kanske borde om denna man men jag vet tillräckligt mycket för att kunna tycka att han är bra mycket bättre än hans motståndare.

En liten liten loppisrunda. Och så kål.

Någon smarting i vårt hus lagar någon typ av mat med en himla massa KÅL så att vår lägenhet luktar illa, så himla mycket illa. Speciellt köket. Mums.

Var en sväng på loppis idag för första gången på länge. Erikshjälpen, älskade erikshjälpen, där hittar man alltid något. Så även denna gång. Har ju undvikit sånadär ställen nu när min inkomst är skrämmande nära noll. Men idag, när vi faktiskt hade ett mål med besöket (en pianopall till elpianort/elorgeln), så tänkte jag att det kunde vara ok. Resultatet blev ingen pianopall men en lite lagom liten och sliten skinnväska för en tia, ett väldans fint rött och hårt glasögonfodral med mönster på, också en tia,  och fyra pepparkasformer, en krona styck. Jag är väldigt nöjd men mina inköp, dock så vet jag inte riktigt vad jag ska använda glasögonfodralet till, men det kan nog användas till mycket. Fodral är ju aldrig fel. Sen så är jag väldigt beredd om jag någon gång behöver ha glasögon. Så bra.

C fyndade en ep med Evert Taube och ett nothäfte/bok med noter och texter med Evert Taube.  Alla blev nöjda och glada med andra ord och jag fick mitt hemska loppisöverkonsumtionsbegär stillat.

Tjugofyra timmar.

Det är konstigt att man är tröttare efter en tolvtimmmarsdag än efter TVÅ. Antagligen för att jag vet att det inte blir någon tolvtimmarsdag imorn. Borde vara det.


RSS 2.0